Enandet av riket

Stamsamhället

Människor organiserade sig i stammar eftersom det var ett effektivt sätt att organisera samhället. En stam var en ganska lös organisation som man kunde ansluta sig till och lämna. Inom ett geografiskt område så kom med tiden en stam att etablera sig som mer maktfull än andra.

Vi hade två dominerande stammar, Götar och Svear.

Svear

Stammen Svear hade sin maktbas runt Mälaren och sina rötter i den järnålders- och vikingakultur som fanns runt Birka och Uppsala högar. De var ett sjöfolk som genom härjningar längs med kusterna hade lagt andra folk under sig och tvingat dem att betala Svearna för beskydd. De hade sin intressesfär österut mot Östersjön, Finland och Baltikum. De höll också fast vid den gamla religionen.

Götar

Götarna var betydligt lösare organiserade och uppdelade mellan öst- och västgöter. Götarna var ett inlandsfolk och mer orienterade västerut. De kom i kontakt med kristendomen och kristnades långt tidigare än Svearna.

Varför ett land?

Det som skulle bli Sverige var alltså delat mellan två huvudstammar och runt år 1000 var det inte givet att det skulle bli ett rike av detta. I ett parallellt universum så skulle kanske vi talat om Görige och Sverige som två stater som hade sina territorier här idag. Varför enades dessa stammar och bildade ett rike?

Nationalmyten var länge att härskaren i Gamla Uppsala, Sveakungen, besegrade andra stammar runt om. Det har visat sig vara fel.

Mycket tyder på att det var yttre påtryckningar som låg bakom enandet. Runt År 1000 så hade vikingatågen börjat tappa i styrka, många europeiska stater hade eller höll på att bildas och de härjningar som framförallt Svearna hade försörjt sig på började tappa i styrka. Den kraft som hade enat många riken var KRISTENDOMEN som kunde utnyttjas av kungamakten.

Kristendomen som enande kraft

Varför är Kristendomen så lockande för en kung med vilja att ena ett rike och ta makten själv? Den gamla tron hade flera olika gudar som dyrkades olika mycket i olika delar av landet. De gamla gudarna hade en mer mänsklig form, de antogs kunna gå ibland oss människor, de var inte felfria och de hade såväl goda som onda sidor. Kristendomen erbjöd en härskare, liknelsen mellan Kristus och en kung ligger i idén om Messias. Att kristendomen har en gud och stränga regler mot flergudadyrkan är också en berättelse en kung lätt kan översätta till jordelivet. Precis som Gud härskar i himlen ska kungen härska på jorden. Påven, Guds representant på jorden, har givit kungen makten. Att ifrågasätta kungen är att ifrågasätta Gud.

Kyrkan och klostren hade ett nätverk över hela Europa, de kunde alltså sprida kunskap. Kungar som kristnade sina länder hade tillgång till kunskap om t ex medicinalväxter, jordbruksmetoder och militära uppfinningar.

Kyrkan behöver pengar. Det kan man skaffa genom härjningar och plundringar, genom att skatta folket eller genom att äga jord och sälja varor. Att Kyrkan skulle ge sig ut på härjningar känns ju inte helt rätt. Det enklaste sättet att få pengar är att skaffa jordbruksmark. Kungen är den som kan ge Kyrkan mark.

Svear, Götar och Kristendomen.

Svearna var ju mer östorienterade och höll fast vid asatron betydligt längre än Götar kristnades tidigare än svearna (ca 200 år tidigare).

När kristendomen och kyrkan blir en maktfaktor så blev jordbruksmark en handelsvara. Det i sin tur gör att maktförhållandena mellan olika stammar ändras och den som kontrollerar mycket mark är rikare och mäktigare än den utan jordbruksmark. Tidigare har makt och rikedom skapats av andra faktorer (sveakungen t ex hävdade släktskap med guden Frej). Det vållar spänningar främst inom svearnas områden. Svearna var ju från början mer organiserade och centraliserade. Götarna var lösare organiserade och när kristendomen kommer så hjälper den till att ena ett splittrat folk.

Under 1000-talet så enas alltså götarna medan svearna splittras mer och mer.

Samtidigt så bildas det fler starkare centralmakter runt kungar nere på kontinenten. Eftersom det blir mer enade riken på kontinenten så blir det också ökad handel.

1200-talets förändringar

Korstågen under 1100- och 1200-talen skapade en marknad för järn till vapentillverkning. Metallen fanns i Bergslagen. I det blivande Sverige så betydde det att götarna hade kontakterna och handelsvägarna medan svearna hade själva järnmalmen.

Vid 1200-talets början så hade även många av svearnas stormän insett fördelen med kristendomen och ytterligare splittrat svearna.

Svearna hade ett lokalt styre med stormännen som hade stort inflytande, de utsåg kung t ex. Kristendomen styrdes ifrån Rom och Påven. Det krockade med svearnas sätt att styra.

Under 1200-talet så får vi alltså en spänning mellan lokalt och centralt styre. Korstågen och det faktum att vi runt om i Europa har starkare kungar och därmed en konkurrens om makten så blir den katolska kyrkan mer och mer intolerant emot andra maktcentra och religioner. Svearnas lokala regelverk får alltså problem nu.

Erik den läspe och halte

I början på 1200-talet inleder en av svearnas stormän, Knut Holmgerson, ett uppror mot kung Erik Eriksson den Läspe och Halte. Motsättningarna mellan Erik och Holmgerson urartar i slaget vid Gestilren 1229. Svearna under Holmgersons ledning vann slaget och Erik den Läspe och Halte drevs i landsflykt en kort period för att sen återvända till Götaland.

Erik hade sin maktbas hos götarna och kristendomen. Den gamla motsättningen mellan Kyrkan och Svearna blossar upp igen. Kyrkan vill ha pengar och skatteintäkter av folket. Svearna är emot skatter, deras sätt att se på det är att pengar av folket är något man tar i härjningståg. Betala skatt är inget en storman kan göra. Götarna har en mer kontinental syn på skatter och går på Kyrkans linje.

Folkungarna och Birger Jarl

Holmgerson, han som ledde upproret mot den Läspe och Halte, ingår i en grupp som kallas Folkungar. Vi vet inte riktigt vad en Folkunge är än idag. Mycket (Dick Harison menar) tyder på att det var att likna vid ett missnöjesparti.

1251 vid Herrevadsbro så gjorde Folkungarna ett försök att besegra Kungamakt och Kyrka. In på historiens scen träder nu definitivt Birger Magnusson jarl. Jarl är en titel och kan liknas vid en vicekung. Birger jarl är göte men hans släkt är svear, han har alltså kontakter i båda grupperna. I kampen mellan Svearnas vilja att göra som förr och Götarnas kyrkliga påvliga väg väljer han Kyrkan. Birger jarl är en brutal härskare som rensar ut de gamla kungaätterna och enar riket. Han anlägger en ny stad Stockholm, och döper sitt nya rike till Svea rike.

Först under Magnus Eriksson (sonsonson till Birger jarl) så får Svea rike en gemensam landslag.